Vem är det som står för maffiametoder?

Under lång tid har vi ifrån Borgerliga proffstyckare, debbatörer, ledarskribenter och politiker fått höra hur hemskt fackföreningsrörelsen är som ger sig på företagare som vägrar skriva på ett kollektivavtal för att alla skall spela på lika villkor.

Oftast så argumeterar dessa Borgerliga herrar och damer på ett sådant sätt så att det framställs som att fackföreningsrörelsen är en toppstyrd organisation med en massa pampar som inte driver medlemmarnas frågor.

För att förtydliga så inledds nästan alla förbunds stadgar med följhande skrivning:
§ 1 Dess uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och inom näringslivet

Med denna skrivning i ryggen, så är också fackförningsrörelsen skyldig gentemot sina medlemmar att uppräthålla legitimiteten av kollektivavtalen på arbetsmarknaden annars så kommer kollektivavatlen på sikt att försvagas eftersom vissa företag utan kollektivavtal vinner marknadsandelar, då dessa kan betala ut hur låga löner som helst.

Dessutom så är det medlemmarna som utgör styrkan i facket, det är medlemmarnas individuella handlingar som utgör styrkan i facket, som när t.e.x. Transports medlemmar solidariskt ställer upp på sympatiåtgärder som man fattat beslut om för att ett annat förbunds kollektivavtal inte skall tappa legitimitet på den marknad där handes och tankens arbete säljs.

Kan bara förövrigt konstatera när det gäller Maffia metoder, så verkar det som att det finns andra som står för sådana handlingar på arbetsmarknaden i Sverige:

http://www.sr.se/jonkoping/nyheter/artikel.asp?artikel=1175824

Indien resa 2006

För nästan ett årsedan så fick jag möjlighet att följa med ner till mitt fackförbunds biståndsprojekt nere i Indien. Detta skedde samtidigt som jag också deltog i förbundets aspirant utbildning. Denna resa gav mig väldigt många intryck och därför så skrev jag även dagboksanteckningar under resans gång. Tanken från börkan var att jag skulle blogga där nerifrån, men uppkopplingarna var begränsade, så det bleb med pennanas hjälp istället.
Därför så väljer jag att tillsammans med några bilder att lägga ut dem nu istället, bättre sent än aldrig eller hur är det man brukar säga.

Dagbok över Indien resa 18 Feb till 5 mars
060218

Sitter i tåget på väg upp till Stockholm, för att ta mig vidare ut till Arlanda och nästkommande dag flyga ner till Indien. Anledningen till denna resa är att jag tillsammans med Jimmy Åsberg har fått äran att gå förbundets aspirantutbildning. Denna utbildning innehåller både praktik och teori.
Resan ner till Indien går till vårat biståndsprojekt i teplantage områdena i syd, närmare bestämt delstaten Tamilnadu. Där bedriver vi tillsammans med Palmecentret en yrkesskola som utbildar elektriker och verkstadsarbetare.
Människorna som går på skolan kommer från familjer som oftast arbetar på plantagen, där arbetsvillkoren och lönerna är absurda, dom lever alla i en fruktansvärd fattigdom och underordning gentemot plantageägarna som ofta även äger deras bostäder.

060219

Dagen började med flyg ifrån Arlanda till Heathrow i London, där vi fick vänta i ett par timmar på nästa flyg ner till Bangalore. Vi handlade lite Whiskey och åt även lunch. Kl 14.00 så började vi den nio timmar långa flygresan. Resan gick rätt så bra, fast det var väldigt svårt att sova.

Jag, Nadisan och Jimmie efter ha stannat till på ett ställe på väg ner till Gudaloor ifrån Bangalore.

060220

Klockan fem på morgonen så landade vi i Indien. Hemma i Sverige var klockan cirka ett på natten och vi hade sovit rätt så dåligt under flygresan så vi var väldigt trötta. Trots detta så väntade nu en tio timmars lång bilresa genom Indien, inte så lång dock då det bara handlade om 250 kilometer, men vägarna och trafiken är inte så välorganiserade som hemma. Därför så tog bilresan så lång tid, sedan så gjorde vi även en del stopp under resans gång. Vi stannade bl.a. i en stad som heter Mysore och besökte ett gigantiskt palats, där vi även fick se fantastisk hantverks skicklighet på byggnader och väggar. Vi åkte även igenom en nationalpark där vi såg flera elefanter.


Skolans kök och matbespisning

060221

Dagen började i skolan, där vi tillsammans med elever och lärare blev mottagna under pompa och ståt. Alla elever var samlade i skolans aula, där vi också fick tala till eleverna och lärarna som också höll en del tal och visade sin tacksamhet över oss och vårat bistånd till skolan.
Senare under dagen så gick vi runt på skolan och besökte flera lektioner, både praktiska och teoretiska. Det var imponerande att se deras skicklighet när det gällde ritningsarbetet.
Deras ritningar som gjordes helt med penna och linjal, såg för oss ut som rena cad utskriften.
I deras utbildning så får dom göra hela kedjan ifrån ritbordet till det praktiska arbetet i verkstaden. Deras skicklighet i verkstaden var också imponerande, dom tillverkade saker med nästan enbart handverktyg. Dessa saker var gjorda i sådan precision att man trodde att dom använt CNC maskiner.
På kvällen så gjorde vi en halvlång resa genom teplantagen för att besöka ett tempel med en kobra, som vi tyvärr aldrig såg.
Därefter så åt vi middag med rektorn Sadji och hans familj.
Kvällen avslutades med några pilsner och whiskey.

Praktiska övningar för elektriker eleverna, rätt stor skillnad på installations matrial gemfört med Sverige.

Praktiska övningar på verkstadsutbildningen, dessa presionsbyggda metallföremål är gjorda med handjagare och bågfil, trots det är det rena rama CNC pressionen.

Nadisan´s fru med barnbarn i deras hem.

060222

Dagen började på skolan med en ny träff med eleverna i aulan, där dom fick ställa frågor om oss och Sverige. Vi hade även en lång diskussion om hur det såg ut i Sverige för hundra år sedan. Vi försökte få ihop en koppling om hur vi i Sverige genom arbetarrörelsens kamp förbättrat livsvillkoren och att Indierna ute på plantagen också måste arbeta mer kollektivt för att förändra sin livssituation. Det gick nog fram för dom flesta att det är dom själva i slutändan som kan ändra på livsvillkoren tillsammans med internationellt fackligt arbete. Vi träffade även elevrådet på skolan, som berättade att sedan dom började sitt arbete har även eleverna fått mer att säga till om, både när det gäller verktyg i skolan, mat o.s.v.
På kvällen så besökte vi Nadjisan och hans familj som bodde en bit utanför staden, dom hade en stor trädgård med en del teplantor. Vi blev även bjudna på middag och familjen var otroligt gästvänliga. Några utav Nadjisans grannar tittade även förbi, dessa jobbade på teplantagen och vi berättade för dem om fairtrade och att vi hade varit i kontakt med dem med anledning utav dom kooperativa odlingarna. Nadjisan hade även kontaktat TV under dagen som skall interjuva Camilla med anledning av fairtrade, denna TV kanal når ut till miljoner tittare.

Dessa kvinnor arbetade på plantaget vi besökte, deras handflator var som grovt sandpapper.

060223

Möte med eleverna i aulan där vi diskuterade framtiden om deras möjligheter till jobb och skolans finansiering. Vi delade även ut t-shirts till elevrådet och tjejerna fick varsin plånbok.
Därefter så var det dags för ett kulturprogram där vi blev bjudna på både sång och dans.
Dansnumren var väldigt imponerande och dom hade nog övat länge.
På eftermiddagen bar det iväg upp till bergen igen för ett besök på en tefabrik, med tillhörande plantage och dess företagsledning. Det var en enorm utsikt på vägen dit med storslagen natur och berg.
När vi kom fram så blev vi mottagna av en grupp människor ifrån både fack och företagsledning. Vi satte oss en stund tillsammans med dom och diskuterade situationen för teplantage arbetarna. Vi tog även upp möjligheterna med fairtrade, vilket även företagsledningen kände till, men problemet som dom hävdade var att kraven med bekämpningsmedel var så hårda att det skulle bli svårt för dem att investera i dessa då kostnaderna skulle bli för stora. Enligt företagsledningen så är det dom stora multinationella tebolagen som gör dom stora pengarna. Varken producenter eller arbetare får ut speciellt stor del av kakan i förhållande till marknadsvärdet.
Vi fortsatte sedan med ett stormöte där även arbetstagarna deltog vilket enligt Nadjisan aldrig hade inträffat tidigare. Vi tog upp situationen för arbetarna och de priser som råder i väst i förhållande till vad dom får ut i lön. Vi tog även upp situationen för skolan och att den i framtiden måste stå på egna ben, men mycket av det hänger på om tearbetarna har råd att betala. Arbetarna var väldigt tacksamma över vårt besök särskilt kvinnorna, det märktes också vilka som hade det slitsammaste arbetet, då man tog i kvinnorna i händerna kändes det som det grövsta sandpappret.
Dagen som helhet gav väldigt många intryck.
Det var väldigt bra och roligt att arbetsgivarna ändå var så öppna och förstod de problem arbetarna har.

Hela skolan i Gudalor uppstäld tillsammans med lärare.
060224

Dagen började med den beryktade TV interjuvn med Camilla som vi alla verkligen trodde skulle vara en interjuv, men man ska inte föreställa sig för mycket här nere i Indien.
Nadisan hade fixat två killar som jobbade på TV bolaget och Camilla fick ge en väldigt neutral berättelse om situationen för te arbetarna, bara för att inte trampa på någons tår.
På pappret är Indien en demokrati, men i verkligheten något annat.
Därefter så åkte vi förbi skolan i Gudalur och hälsade på eleverna en sista gång, för att sedan dra vidare till Connor vi Ooty, där vi också fixade inrikesbiljetter till flyget.
Denna resa gick genom ett otroligt naturområde ifrån djungelns elefanter till bergens härliga utsikt. Resan tog hela dagen och det var en otrolig upplevelse. På kvällen när vi kom fram till Connor så besökte vi stadens marknad och det var ett otroligt vimmel av människor och försäljare.

060225

Dagen började med besök på flickskolan, där man utbildar sömmerskor och kontorister. Denna skolan drivs också utav te arbetarnas egna fackförening.
Vi fick även här presentera oss för eleverna och blev sedan bjudna på ett helt fantastiskt kulturprogram med dans och musik. Tjejerna var klädda i väldigt vackra saris och dom var otroligt duktiga på att dansa. Efter kulturprogrammet så fick vi en liten rundvandring på skolan, där ms Baby visade oss runt. Det var imponerande att se hur skickliga dom var på att skriva på maskin. Speciellt på sitt egna språk som innehåller över 300 olika bokstäver. Innan lunch så besökte vi även te facket och deras lokala kontor i Connor, där dom även har en bank för sina medlemmar. Det blev väldigt intressanta diskussioner med deras funktionärer om allt ifrån problem som dom har i Indien till den globala kapitalismen och den påverkan som den har på arbetarklassen över hela världen. Jag berättade även för dem hur hårt jordbruksindustrin i Europa subventioneras via EU, vilket bidrar till att slå ut flera afrikanska producenter. Vi var alla överens om att i framtiden så måste den internationella kampen stärkas.

Något för elsäkerhetsverket kanske?

Teearbetarnas fackliga organisations symbol.

Teearbetarnas fackliga lokalavdelning i Connor med fuktionärer tillsammans med Jimmy och Camilla.

060226

Vi började dagen ganska tidigt då vi hade en lång resväg framför oss.
Genom slingriga vägar i bergen och djungeln så nådde vi till slut det platta landskapet, för att averka den största delen av den 350 kilometer långa resvägen. Resan ner ifrån Connor var väldigt vacker, med en otrolig utsikt över dom djungel klädda bergen och ut mot slättlandet.
Väl nere på slättlandet så såg vi många textilfabriker, där dom för det mesta inte tillåter någon som helst facklig aktivitet. Vi stannade även till på en liten textilfabrik, där förhållandena var väldigt svåra, mycket beroende på den betalning som dom fick för sin produktion. Detta medförde att dom anställda fick jobba under väldigt primitiva förhållanden, då dom varken hade hörselskydd eller munskydd. Efter tio timmars bilfärd så var vi framme i Trichie.

Storslagen utsikt på vägen ner ifrån Connor.

Fortsättning följer

Så rätt journalisten fick

Tidningsutklippet är ifrån Smålands folkblad någon gång i början av 1980-talet. På bilden är det jag och min framlidne morfar Karl-Erik Lindén.

Journalisten skrev så här:
Det var inte enbart PRO-pensionärer som hjälpte till med städningen av Folkets Park i Nässjö. Unge Hans Andersson fanns med- i morfar Karl-Erik Lindéns sällskap. - Jag är barnvakt, sa morfar förklarande. Nu kommer förmodligen Hans att en dag kämpa för både Folkets Park och annat som hör socialdemokraterna till. Redan när Folkbladet tog en bild på honom på BB i Eksjö till "Välkommen till världen", förklarade den stolta mamma Berit att han skulle rösta på Olof Palme. Hans föddes föddes någon dag före 1979 års val.

Visst fick journalisten rätt även om jag aldrig fick möjlighet att rösta på Olof Palme.

Men man blir allt lite rörd när man läser detta gamla tidningsutklipp.

Storstrejken 1909

Under storstrejken 1909 strömade dom fackliga solidaritetsbidargen in till LO ifrån hela Europa, den här bilden är ifrån LO-borgen och visar en artikel ifrån Järnvägsarbetarna i Sarajevos facktidning. Järnvägsarbetarna i Sarajevo avlade en hel dagslön var till den svenska arbetarrörelsens kamp 1909.

Strejken blev i och för sig ett nederlag för arbetarrörelsen, men den visade ändå ett starkt tecken på intenationell facklig solidaritet och en kamratskap över nationsgränserna långt innan vi hade bredband och televesion. Detta skulle vi behöva med av idag då marknadskrafterna agerar med millisekunder över nationsgränserna och ställer arbetare mot varandra i olika länder.

Ett starkt inslag i denna globala kamp är World Social Forum (http://www.wsf2007.org/) som pågår nere i Keneya nu. Där träffas mängder med människor ifrån världens alla hörn och diskuterar globaliseringens negativa sidor och vad vi i framtiden måste göra åt dem.

I stormens Småland

Här står godstågen uppstälda i Nässjö p.g.a. att stormen har stoppat tågtarfiken på södra stambanan.

Södra torgets julgran fick även den känna på vindens krafter.

Vid niotiden så var en bra bit över 100.000 hushåll i Småland utan ström, det för givetvis tankarna till alla kollegor som jobbar som linjemontörer som kommer att slita ute skogsbackarna dom närmaste dagarna. Undra om direktörerna inom Fortum också kommer att göra skäl för sina 7,5 miljarder kr som dom kvitterat ut ute i skogsbackarna.

Ska överstatligheten bestämma spelreglerna

I december 2004 tvingades Byggnads att sätta ett skolbygge i Vaxholm i blockad. Anledningen till detta var att ett Lettiskt byggföretag hade fått uppdraget att renovera en skola åt kommunen i Vaxholm. Byggnads försökte att få till ett kollektivavtal med detta företag för att undvika lönedumpning. Det har i media och bland borgerliga politiker talats om maffia metoder och att facket skulle vara protektionistiska. Flera borgerliga debattörer har även hävdat att det lettiska byggföretaget betalade ut löner som motsvarade svenska nivåer, men sanningen är ju en annan. Jag har själv sätt bilder ifrån arbetsplatsen som visar på stora brister vad gäller både arbetsmiljö och elsäkerhet. Det finns ju inga exakta siffror på vad detta företag betalade ut till sina anställda, men sanningen ligger nog runt en 35 kr i timman med en arbetstid på 60 timmar i veckan. Dessutom så var nog dom flesta belagda med munkavel. Men det är fler och fler arbetare som gästarbetar i sverige som också blir medlemmar i facket, men många berättar om rädsla att gå med i facket, många är rädda för reprisalier ifrån sina arbetsgivare och att bli av med jobbet. Vi borde nog lära en del ifrån gamla Sjöfolksförbundet som hade medlemmar ifrån jordens alla hörn, när stora svenska fartyg seglade på världshaven.

Blockaden ledde senare till tvist i AD och det lettiska byggbolaget gick i konkurs, det underliga med det här är att Svensktnäringsliv, redan vid ett tidigt stadie la sig i konflikten och tog det lettiska företaget i försvar trots att dom inte är var medlemmar i svensktnäringsliv eller BI, för då hade det ju aldrig blivit någon konflikt. Dom betalar till och med hela deras rättegångs kostnader ända ner i EG domstolen. Man börjar faktiskt fundera, vill Svensktnäringsliv och Sveriges byggindutrier att vi skall konkurera med företag som betalar ut 35 kr i timman och har arbetstider på 60 timmar i veckan. Känner dom att dom företräder sina egna medlemmar när dom agerar på detta sättet, då det skulle innebära konkurs för massvis av svenska byggföretag, såvida dom inte lyckas tvinga sina anställda att arbeta för en tredjedels lön, men med dom nya A-kasse reglerna är ju allt möjligt.

Skulle vi förlora denna tvisten hoppas jag att sverige omprövar sitt medlemskap i EU.

Amerikanska fackföreningsrörelsen

Amerikanska fackföreningsrörelsen har under ganska så lång tid haft en ganska kraftig kräftgång. Detta beror till stor del på den antifackliga politik som Reagen lanserade i början på 80-talet. Idag är det under tio procent som är organiserade i ett fackförbund i USA i den privata sektorn. Lite bättre är det i den offentliga sektorn även om Bush i vissa fall försökt förbjuda kollektiv organisering inom vissa myndigheter. På 50-talet var över hälften av amerikanska löntagare organiserade i fackförbund så det är en rejäll minskning, men en del utav denna försämring beror också på strukturomvandlingar inom industrin.

Det ser ju knappast ljust ut för arbetarrörelsen i USA, men man får inte glömma att AFL-CIO som också är motsvarigheten till LO trots allt är bland dom största fackliga centralorganisationerna i Världen med nästan 10 miljoner medlemmar. Sedan så finns det även stora regionala skillnader över hur organisationsgraden ser ut, facket har i USA alltid haft en starkare ställning runt New York och bilstäderna runt dom stora sjöarna. Man kanske inte skall ha för stora förhoppningar på den nya majoriteten i kongressen och senaten, men man får väl hoppas att facket i USA kommer att kunna trycka på den nyvalda majoriteten av demokrater som iallafall har en betydligt bättre syn på facket än republikanerna.

Vi inom vänstern ger många gånger USA välfötjänt kritik för dera utrikespolitik, men jag tror att en del glömmer bort Amerikanerna själva som i dom flesta fall är vanliga knegare precis som vi. Det ända vi blir matade med rent medialt här i Sverige är ju USA´s krig och konflikter runt om i världen. Och då är det kanske lätt att även glömma bort att många i detta som även kallas för möjligheternas land jobbar upp till 70 timmar i veckan men har likt förbannat inte råd med någon sjukförsäkring, då inte många arbetsgivare erbjuder sådan inom servicesektorn.

Jag tycker att vi skulle ha ett större och bredare samarbete med den amerikanska arbetarrörelsen, det är minst lika viktigt som att hjälpa till med fackliga frågor i tredje världen. Men jag tror att vi då måste göra oss av med våra skygglappar som vi har haft genom åren då vi buntat ihop alla amerikaner på ett och samma ställe.