Semester

Har nu börjat min semester och befinner mig på nordligare breddgrader , närmare bestämt i Umeå. Jag hälsar där på en polare som numera studerar där uppe. Men det höll på att inte bli någon resa först eftersom jag hade bokat biljetter via SJ där sista biten av resan från Sundsvall till Umeå skulle gå med buss, men denna busslinje är uttagen i strejk och därför fick jag boka om resan till flyg istället. Det gick bra det också och det blev inte mycket dyrare, jag fick även tillbaka pengarna från SJ. Får se vad det blir efter Umeå, jag har inte planerat så himla mycket men en resa ner till Skåne lär det nog bli också innan semestern är slut.

Almedalen

Jag har nu varit på Gotland och Almedalen några dagar, det har varit mängder med seminarium, tal, workshops, diverse mingel och så vidare. Den Gotländska sommarön har förmodligen bjudit på bättre juliväder genom åren, även om det nu i skrivande stund har klarnat upp så har det varit ganska så molningt och en hel del regnskurar under dagarna. Själv har jag lyssnat på ett antal olika seminarium och idag ingick jag även i en panel som diskuterade el energins roll när det gäller framtidens transportsätt. Jag argumenterade för ökade satningar på järnvägen och att vi borde undersöka möjligheterna till att börja elektricifiera busslinjer inne i tätorterna.

På väg till Almedalen

Är på väg till Gotland och Almedalsveckan för att tillsammans med några ur förbundsstyrelsen i SSU medverka på ett antal olika aktiviteter och seminarium. Almedalsveckan har i år även jubileum då det är 40 års sedan Olof Palme började hålla sina sommartal på Gotland.

Nya avgifter i A-kassan ytterligare ett steg mot ökade klyftor

För att upprätthålla kollektivavtalsmodellen måste vi ha en schysst A-kassa med en solidarisk finansiering. Den solidariska lönepolitiken vilar på flera ben, ett av dessa är en hög och bra a-kassa som stor del av löntagarna är medlemmar i. Arbetsmarknaden är som vilken varumarknad som helst då det i grunden bygg er på samma principer när priset fastställs. Principerna om utbud och efterfrågan gäller även på arbetsmarknaden där efterfrågarna utgörs av arbetsgivarna och utbudet av arbetskraften. Skillnaden är att vi har reglerat villkoren genom kollektivavtal vilket även innebär att det inte går att betala ut lägre löner eller erbjuda sämre villkor än vad som står i kollektivavtalen. Kollektivavtalen är därför i grunden en utbudskartell som bärs upp av medlemmarna i facket.

Den moderatstyrda regeringens senaste förändringar i A-kassan kommer att ytterligare urholka den solidariska lönepolitiken och öka lönespridningen i samhället. Genom att låta människor i branscher och yrken där utbudet av arbetskraft är större än efterfrågan bära sina egna risker när det gäller arbetslösheten så kommer facket få svårt att dels upprätthålla någorlunda hyfsade löner men även kollektivavtalens legitimitet på sikt.

De flesta avhoppen från fack och A-kassa har skett i fackförbund som organiserar medlemmar inom servicesektorn där det redan sedan tidigare har funnits en del problem med löner och anställningsvillkor. Fackförbunden inom dessa sektorer har alltid haft svårare att organisera arbetskraften än inom till exempel industrin där organisationsgraden alltid varit högre och där även medlemstappen nu är mindre än för fackförbunden inom servicesektorn.

Lönerna inom dessa avtalsområden har ändå legat betydligt högre än i många andra länder där facken har en svagare ställning. Servicefacken har trots en svagare ställning än sina syskonförbund inom industrin lyckats att upprätthålla hyfsade löner och anställningsvillkor på grund av att fackförbunden ändå har organiserat flertalet av arbetskraften inom sina branscher.

Med det medlemstapp som har drabbat dessa förbund och deras A-kassor kommer det bli ännu svårare för facket att upprätthålla hyfsade löner och anställningsvillkor. En krympande organisationsgrad där bara runt hälften av löntagarna är med, innebär att fackets styrka som motpart minskar. Facket är aldrig starkare än sin svagaste länk, dessutom kanske arbetsgivarna börjar ifrågasätta vem de ska förhandla med eftersom så få är medlemmar i facket.

Den moderatstyrda regeringens vurmande för kollektivavtalen är enbart retorik eftersom de vill förstöra förutsättningen för densamma. Sven Otto Littorin säger nyligen rakt ut i en intervju vad han menar, där jämför han A-kassan med en hemförsäkring och att det är fritt att välja om man vill bo i ett område med hög kriminalitet, vilket innebär en hög premie i hemförsäkringen. Nu ser ju världen en hel del annorlunda ut än i Sven Otto och moderaternas värld, för de flesta är det inte bara att flytta för att få en lägre premie i hemförsäkringen, ej heller när det gäller att byta jobb. Sedan regeringen försämrade a-kassan med höjda avgifter och sämre ersättning har 460000 människor lämnat a-kassorna.

Det ända som är bra i Sven Ottos resonemang är att han på ett tydligt sätt visar vad som är den egentliga avsikten. Med a-kassans jämförelse av hemförsäkringen, vill han på ett tydligt sätt redogöra för att man med den sänkta ersättningen och den branschanpassade avgiften vill hålla lönerna nere genom en marknadsanpassning av lönebildningen då grupper med hög arbetslöshet ska betala den högsta avgiften.

Vårdnadsbidrag = Kvinnofälla

Jag och Kristin Linderoth som också ansvarar för jämsteldhetsfrågor i SSU´s förbundstyrelse har skrivit en debattartikel om vårdnadsbidraget och dess negativa effekter för jämstäldheten och arbetsmarknaden.

Nu inför flera svenska kommuner det så kallade vårdnadsbidraget, ett köttben kastat till Kristdemokraterna. Vårdnadsbidraget rimmar illa med regeringens arbetslinje, som innebär att sjuka och arbetslösa till varje pris ska jagas ut på arbetsmarknaden. ”Det ska löna sig att arbeta” är det städigt återkommande mantrat från Högeralliansen. Det så kallade ”bidragsberoendet” ska på detta sätt utrotas. Samtidigt som de kallar våra socialförsäkringar för bidrag, genomför de en reform vars syfte är att hålla kvinnorna borta från arbetsmarknaden och arbetslöshetsstatistiken, och barnen borta från den gemensamma barnomsorgen.

Syftet med allmän barnomsorg och föräldraförsäkring är att möjliggöra för kvinnor att lönearbeta. I länder med mindre skattefinansierad barnomsorg och föräldraförsäkring är andelen förvärvsarbetande kvinnor betydligt lägre än i Sverige. Där utförs en stor del av omsorgen om barn och äldre i hemmen, av kvinnor som aldrig kommer ut i arbetslivet och därmed är ekonomiskt beroende av män. I Sverige har utbyggnaden av den offentliga sektorn inte brutit arbetsdelningen mellan könen, men inneburit möjlighet för kvinnor att kunna försörja sig själva, genom att delar av det obetalda omsorgsarbetet gjorts till samhälleliga angelägenheter och avlönats. Nu tar regeringen ett steg tillbaka till det gamla familjeförsörjarsystemet, där mannens plats var i det offentliga rummet och kvinnans i hemmets avskildhet. Vårdnadsbidraget är en reaktionär reform som kommer att ytterligare försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

Vårdnadsbidraget kommer inte vara ett alternativ för huvuddelen av föräldrarna i Sverige eftersom ersättningen är låg och de flesta saknar ekonomiska möjligheter att välja bort förvärvsarbete till förmån för detta bidrag. I Norge har det framförallt varit arbetslösa kvinnor med invandrarbakgrund som använt sig av vårdnadsbidraget, och det är rimligt att anta att detta kommer att bli fallet även i Sverige. Så pressas en svag grupp ännu längre från arbetsmarknaden, och bort från arbetslöshetsstatistiken. En annan potentiell användargrupp är barnfamiljer med höga inkomster, där man har råd att låta kvinnan gå hemma under en tid, och där man vill undvika att låta barnen ta del av den gemensamma barnomsorgen. Risken är att vårdnadsbidraget urholkar den offentliga barnomsorgen, precis som friskolorna urholkar den gemensamma skolan.

Istället för alliansregeringens reaktionära välfärdspolitik vill vi se en utbyggd, välfungerande barnomsorg där barn med olika bakgrund får mötas, en individualiserad föräldraförsäkring där båda föräldrar tar lika stort ansvar för hem och barn, och en demokratiserad offentlig sektor med anständiga löner. Då slipper vi kvinnofällor och tar viktiga steg mot en arbetsmarknad för både män och kvinnor.

Hans Andersson, arbetsmarknadspolitiskt ansvarig i SSU:s förbundsstyrelse
Kristin Linderoth, feministiskt ansvarig i SSU:s förbundsstyrelse

Manifestation med Byggnads

Jag har idag varit uppe i Stockholm för att tala på en manifestation som Byggnads anordnade i samband med sin 10 kamp som är en årligen återkommande konferens för Byggnads yngre medlemmar. Ett 70 tal yngre byggnadsarbetare från landets alla hörn deltar på konferensen och får förutom tävlingen i 10 kampen också en hel del facklig utbildning under dagarna. Manifestationen genomfördes på Sergelstorg och det var även en hel del andra åhörare förutom konferensdeltagarna som bland annat fick höra på mitt tal om den svenska modellen.
http://www.byggnads.se//byggnads/70062.cs

Facket i sommarland

Just nu pågår årets upplaga av facket i sommarland runt om i Sverige, denna kampanj som LO har bedrivit under många år syftar till att ge sommarjobbande ungdomar information om vilka rättigheter som gäller på arbetet. Varje år upptäcker dessa patruller mängder av ungdomar som blir utnyttjade på sina sommarjobb, allt ifrån ensamarbetande 13 åringar till provjobbande tonåringar utan lön upptäcks när de är ute. Detta märks också hos LO´s hjälptelefon som under sommarmånaderna får ta memot mängder av telefonsamtal. I Jönköpings LO distrikt leds denna patrull av Terés Eriksson som är ungdomshandläggare på distriktet. I patrullen ingår förutom Terés ett antal yngre medlemar från LO´s olika förbund och några SSUare. På följande länk går det att följa deras arbete som pågår under vecka 27 och 28

http://fackinggeneration.bloggsida.se/

Busstrejken

Sedan midnatt den 1 juli är ett antal bussförare uttagna i strejk i Stockholmsområdet. Det är på den privata sidan som kommunal inte har kommit överens om ett nytt avtal med arbetsgivarna. Oenigheten handlar till största del om dygnsvilan, där kommunal sedan tidigare är överens med de kommunala bussbolagen som redan har tecknat kollektivavtal. 11 timmars nattvila är en självklarhet för de flesta på arbetsmarknaden och borde vara så även för bussförare, men tydligen inte för arbetsgivarna. Förutom dessa krav så vill även kommunal förbättra anställningsvillkoren och se till så chaufförerna få samma löneökningar som sina kollegor som jobbar i de kommunala bussbolagen. Dessa krav är fullt acceptabla och givetvis gör kommunal helt rätt som tar fajten.

http://www.kommunal.se/Medlem/Avtal-och-lagar/Trafikforhandlingarna-2008/