Vårdnadsbidrag = Kvinnofälla

Jag och Kristin Linderoth som också ansvarar för jämsteldhetsfrågor i SSU´s förbundstyrelse har skrivit en debattartikel om vårdnadsbidraget och dess negativa effekter för jämstäldheten och arbetsmarknaden.

Nu inför flera svenska kommuner det så kallade vårdnadsbidraget, ett köttben kastat till Kristdemokraterna. Vårdnadsbidraget rimmar illa med regeringens arbetslinje, som innebär att sjuka och arbetslösa till varje pris ska jagas ut på arbetsmarknaden. ”Det ska löna sig att arbeta” är det städigt återkommande mantrat från Högeralliansen. Det så kallade ”bidragsberoendet” ska på detta sätt utrotas. Samtidigt som de kallar våra socialförsäkringar för bidrag, genomför de en reform vars syfte är att hålla kvinnorna borta från arbetsmarknaden och arbetslöshetsstatistiken, och barnen borta från den gemensamma barnomsorgen.

Syftet med allmän barnomsorg och föräldraförsäkring är att möjliggöra för kvinnor att lönearbeta. I länder med mindre skattefinansierad barnomsorg och föräldraförsäkring är andelen förvärvsarbetande kvinnor betydligt lägre än i Sverige. Där utförs en stor del av omsorgen om barn och äldre i hemmen, av kvinnor som aldrig kommer ut i arbetslivet och därmed är ekonomiskt beroende av män. I Sverige har utbyggnaden av den offentliga sektorn inte brutit arbetsdelningen mellan könen, men inneburit möjlighet för kvinnor att kunna försörja sig själva, genom att delar av det obetalda omsorgsarbetet gjorts till samhälleliga angelägenheter och avlönats. Nu tar regeringen ett steg tillbaka till det gamla familjeförsörjarsystemet, där mannens plats var i det offentliga rummet och kvinnans i hemmets avskildhet. Vårdnadsbidraget är en reaktionär reform som kommer att ytterligare försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

Vårdnadsbidraget kommer inte vara ett alternativ för huvuddelen av föräldrarna i Sverige eftersom ersättningen är låg och de flesta saknar ekonomiska möjligheter att välja bort förvärvsarbete till förmån för detta bidrag. I Norge har det framförallt varit arbetslösa kvinnor med invandrarbakgrund som använt sig av vårdnadsbidraget, och det är rimligt att anta att detta kommer att bli fallet även i Sverige. Så pressas en svag grupp ännu längre från arbetsmarknaden, och bort från arbetslöshetsstatistiken. En annan potentiell användargrupp är barnfamiljer med höga inkomster, där man har råd att låta kvinnan gå hemma under en tid, och där man vill undvika att låta barnen ta del av den gemensamma barnomsorgen. Risken är att vårdnadsbidraget urholkar den offentliga barnomsorgen, precis som friskolorna urholkar den gemensamma skolan.

Istället för alliansregeringens reaktionära välfärdspolitik vill vi se en utbyggd, välfungerande barnomsorg där barn med olika bakgrund får mötas, en individualiserad föräldraförsäkring där båda föräldrar tar lika stort ansvar för hem och barn, och en demokratiserad offentlig sektor med anständiga löner. Då slipper vi kvinnofällor och tar viktiga steg mot en arbetsmarknad för både män och kvinnor.

Hans Andersson, arbetsmarknadspolitiskt ansvarig i SSU:s förbundsstyrelse
Kristin Linderoth, feministiskt ansvarig i SSU:s förbundsstyrelse