Finland, Sverige, Norge och åter Sverige

Rubriken är talande för veckoslutets nordiska äventyr, jag har nämligen under fyra dagar besökt tre nordiska länder, men jag har inte klivit i land i ett av dem. Först ut var nämligen Finland där båten vi konferensande på lade till några timmar innan färden åter gick genom de finländska och Svenska skärgårdarna för att till slut via Åland och Mariehamn ankra vid Värtahamnen i Stockholm. Vi hade nämligen en konferens med mitt nya arbete, där riktlinjer lades upp för höstens uppsökande arbete.

När diselmotorerna slutat brumma och vajerspelet med tillhörande förankring stabiliserat skutan vid kajplatsen, var det bara att stiga av och påbörja nästa färd till vårt västra grannland Norge, där vi under helgen träffats i SSU´s förbundsstyrelse och haft vårt första riktiga möte efter kongressen. En av punkterna handlade bland annat om den nya förbundsstyrelsens olika ansvarsområden, där det skedde en del förändringar, givetvis beroende på att det är flera nya ledamöter men även att många ledamöter säkert känner att de vill ha nya ansvarsområden. Personligen fick jag förnyat förtroende på de områden jag även ansvarade för innan kongressen i gamla förbundsstyrelsen. Jag kommer att ansvara för tre politiska områden och det är arbete, tillväxt och infrastruktur, dessutom kommer jag även ansvara för vår facklig politiska samverkan gentemot Landsorganisationen.

Mötet i Norge hölls på klassisk norsk arbetarrörelsemark, vi höll nämligen till i Folkets hus vid Youngstorget som ligger i centrala Oslo. På och runt torget gör sig en tid påmind, då ett flertal olika monument och tavlor hyllar de Norska män och kvinnor som kämpade i frihetskampen. Det är nästan svårt att föreställa sig, men för runt 65 årsedan, långt innan oljan börjat flöda och svenskar vallfärda till detta fjordrike för att rensa fisk, så ekade stöveltrampen från välputsade kängor och stövlar. Runt Youngstorget hängde tredje rikets banderoller och förpestade omgivningen. Norge blev ockuperat 1940 av Nazi tyskland och under hela ockupationen bedrev flera modiga och tappra Norska kvinnor och män en hjältemodig frihets kamp mot nazisterna. Flera av de norska kämparna kom från den Norska arbetarrörelsen och i Folkets hus kan man se namn på flera stupade kamrater som fick smaka på mer än ekande stöveltramp av de nazistiska ockupanterna. Det finns en Norsk ganska nyproducerad film, som handlar om en känd motståndman under kriget i Norge, filmen heter precis som mannen, nämligen Max Manus. Det är enligt min uppfattning en både spännande och bra film som jag verkligen rekommenderar. Glömde föresten skriva att det just nu också pågår ett stortingsval i Norge som är deras motsvarighet till vår riksdag och givetvis hoppas jag att Arbeiderpartiet med sina koalitionspartier får fortsatt förtroende. Men även om valet är otroligt viktigt så känns det ganska litet i jämförelse med den frihetskamp som Max Manus och andra frihetskämpar bedrev för 65 år sedan.