Indien resa 2006

För nästan ett årsedan så fick jag möjlighet att följa med ner till mitt fackförbunds biståndsprojekt nere i Indien. Detta skedde samtidigt som jag också deltog i förbundets aspirant utbildning. Denna resa gav mig väldigt många intryck och därför så skrev jag även dagboksanteckningar under resans gång. Tanken från börkan var att jag skulle blogga där nerifrån, men uppkopplingarna var begränsade, så det bleb med pennanas hjälp istället.
Därför så väljer jag att tillsammans med några bilder att lägga ut dem nu istället, bättre sent än aldrig eller hur är det man brukar säga.

Dagbok över Indien resa 18 Feb till 5 mars
060218

Sitter i tåget på väg upp till Stockholm, för att ta mig vidare ut till Arlanda och nästkommande dag flyga ner till Indien. Anledningen till denna resa är att jag tillsammans med Jimmy Åsberg har fått äran att gå förbundets aspirantutbildning. Denna utbildning innehåller både praktik och teori.
Resan ner till Indien går till vårat biståndsprojekt i teplantage områdena i syd, närmare bestämt delstaten Tamilnadu. Där bedriver vi tillsammans med Palmecentret en yrkesskola som utbildar elektriker och verkstadsarbetare.
Människorna som går på skolan kommer från familjer som oftast arbetar på plantagen, där arbetsvillkoren och lönerna är absurda, dom lever alla i en fruktansvärd fattigdom och underordning gentemot plantageägarna som ofta även äger deras bostäder.

060219

Dagen började med flyg ifrån Arlanda till Heathrow i London, där vi fick vänta i ett par timmar på nästa flyg ner till Bangalore. Vi handlade lite Whiskey och åt även lunch. Kl 14.00 så började vi den nio timmar långa flygresan. Resan gick rätt så bra, fast det var väldigt svårt att sova.

Jag, Nadisan och Jimmie efter ha stannat till på ett ställe på väg ner till Gudaloor ifrån Bangalore.

060220

Klockan fem på morgonen så landade vi i Indien. Hemma i Sverige var klockan cirka ett på natten och vi hade sovit rätt så dåligt under flygresan så vi var väldigt trötta. Trots detta så väntade nu en tio timmars lång bilresa genom Indien, inte så lång dock då det bara handlade om 250 kilometer, men vägarna och trafiken är inte så välorganiserade som hemma. Därför så tog bilresan så lång tid, sedan så gjorde vi även en del stopp under resans gång. Vi stannade bl.a. i en stad som heter Mysore och besökte ett gigantiskt palats, där vi även fick se fantastisk hantverks skicklighet på byggnader och väggar. Vi åkte även igenom en nationalpark där vi såg flera elefanter.


Skolans kök och matbespisning

060221

Dagen började i skolan, där vi tillsammans med elever och lärare blev mottagna under pompa och ståt. Alla elever var samlade i skolans aula, där vi också fick tala till eleverna och lärarna som också höll en del tal och visade sin tacksamhet över oss och vårat bistånd till skolan.
Senare under dagen så gick vi runt på skolan och besökte flera lektioner, både praktiska och teoretiska. Det var imponerande att se deras skicklighet när det gällde ritningsarbetet.
Deras ritningar som gjordes helt med penna och linjal, såg för oss ut som rena cad utskriften.
I deras utbildning så får dom göra hela kedjan ifrån ritbordet till det praktiska arbetet i verkstaden. Deras skicklighet i verkstaden var också imponerande, dom tillverkade saker med nästan enbart handverktyg. Dessa saker var gjorda i sådan precision att man trodde att dom använt CNC maskiner.
På kvällen så gjorde vi en halvlång resa genom teplantagen för att besöka ett tempel med en kobra, som vi tyvärr aldrig såg.
Därefter så åt vi middag med rektorn Sadji och hans familj.
Kvällen avslutades med några pilsner och whiskey.

Praktiska övningar för elektriker eleverna, rätt stor skillnad på installations matrial gemfört med Sverige.

Praktiska övningar på verkstadsutbildningen, dessa presionsbyggda metallföremål är gjorda med handjagare och bågfil, trots det är det rena rama CNC pressionen.

Nadisan´s fru med barnbarn i deras hem.

060222

Dagen började på skolan med en ny träff med eleverna i aulan, där dom fick ställa frågor om oss och Sverige. Vi hade även en lång diskussion om hur det såg ut i Sverige för hundra år sedan. Vi försökte få ihop en koppling om hur vi i Sverige genom arbetarrörelsens kamp förbättrat livsvillkoren och att Indierna ute på plantagen också måste arbeta mer kollektivt för att förändra sin livssituation. Det gick nog fram för dom flesta att det är dom själva i slutändan som kan ändra på livsvillkoren tillsammans med internationellt fackligt arbete. Vi träffade även elevrådet på skolan, som berättade att sedan dom började sitt arbete har även eleverna fått mer att säga till om, både när det gäller verktyg i skolan, mat o.s.v.
På kvällen så besökte vi Nadjisan och hans familj som bodde en bit utanför staden, dom hade en stor trädgård med en del teplantor. Vi blev även bjudna på middag och familjen var otroligt gästvänliga. Några utav Nadjisans grannar tittade även förbi, dessa jobbade på teplantagen och vi berättade för dem om fairtrade och att vi hade varit i kontakt med dem med anledning utav dom kooperativa odlingarna. Nadjisan hade även kontaktat TV under dagen som skall interjuva Camilla med anledning av fairtrade, denna TV kanal når ut till miljoner tittare.

Dessa kvinnor arbetade på plantaget vi besökte, deras handflator var som grovt sandpapper.

060223

Möte med eleverna i aulan där vi diskuterade framtiden om deras möjligheter till jobb och skolans finansiering. Vi delade även ut t-shirts till elevrådet och tjejerna fick varsin plånbok.
Därefter så var det dags för ett kulturprogram där vi blev bjudna på både sång och dans.
Dansnumren var väldigt imponerande och dom hade nog övat länge.
På eftermiddagen bar det iväg upp till bergen igen för ett besök på en tefabrik, med tillhörande plantage och dess företagsledning. Det var en enorm utsikt på vägen dit med storslagen natur och berg.
När vi kom fram så blev vi mottagna av en grupp människor ifrån både fack och företagsledning. Vi satte oss en stund tillsammans med dom och diskuterade situationen för teplantage arbetarna. Vi tog även upp möjligheterna med fairtrade, vilket även företagsledningen kände till, men problemet som dom hävdade var att kraven med bekämpningsmedel var så hårda att det skulle bli svårt för dem att investera i dessa då kostnaderna skulle bli för stora. Enligt företagsledningen så är det dom stora multinationella tebolagen som gör dom stora pengarna. Varken producenter eller arbetare får ut speciellt stor del av kakan i förhållande till marknadsvärdet.
Vi fortsatte sedan med ett stormöte där även arbetstagarna deltog vilket enligt Nadjisan aldrig hade inträffat tidigare. Vi tog upp situationen för arbetarna och de priser som råder i väst i förhållande till vad dom får ut i lön. Vi tog även upp situationen för skolan och att den i framtiden måste stå på egna ben, men mycket av det hänger på om tearbetarna har råd att betala. Arbetarna var väldigt tacksamma över vårt besök särskilt kvinnorna, det märktes också vilka som hade det slitsammaste arbetet, då man tog i kvinnorna i händerna kändes det som det grövsta sandpappret.
Dagen som helhet gav väldigt många intryck.
Det var väldigt bra och roligt att arbetsgivarna ändå var så öppna och förstod de problem arbetarna har.

Hela skolan i Gudalor uppstäld tillsammans med lärare.
060224

Dagen började med den beryktade TV interjuvn med Camilla som vi alla verkligen trodde skulle vara en interjuv, men man ska inte föreställa sig för mycket här nere i Indien.
Nadisan hade fixat två killar som jobbade på TV bolaget och Camilla fick ge en väldigt neutral berättelse om situationen för te arbetarna, bara för att inte trampa på någons tår.
På pappret är Indien en demokrati, men i verkligheten något annat.
Därefter så åkte vi förbi skolan i Gudalur och hälsade på eleverna en sista gång, för att sedan dra vidare till Connor vi Ooty, där vi också fixade inrikesbiljetter till flyget.
Denna resa gick genom ett otroligt naturområde ifrån djungelns elefanter till bergens härliga utsikt. Resan tog hela dagen och det var en otrolig upplevelse. På kvällen när vi kom fram till Connor så besökte vi stadens marknad och det var ett otroligt vimmel av människor och försäljare.

060225

Dagen började med besök på flickskolan, där man utbildar sömmerskor och kontorister. Denna skolan drivs också utav te arbetarnas egna fackförening.
Vi fick även här presentera oss för eleverna och blev sedan bjudna på ett helt fantastiskt kulturprogram med dans och musik. Tjejerna var klädda i väldigt vackra saris och dom var otroligt duktiga på att dansa. Efter kulturprogrammet så fick vi en liten rundvandring på skolan, där ms Baby visade oss runt. Det var imponerande att se hur skickliga dom var på att skriva på maskin. Speciellt på sitt egna språk som innehåller över 300 olika bokstäver. Innan lunch så besökte vi även te facket och deras lokala kontor i Connor, där dom även har en bank för sina medlemmar. Det blev väldigt intressanta diskussioner med deras funktionärer om allt ifrån problem som dom har i Indien till den globala kapitalismen och den påverkan som den har på arbetarklassen över hela världen. Jag berättade även för dem hur hårt jordbruksindustrin i Europa subventioneras via EU, vilket bidrar till att slå ut flera afrikanska producenter. Vi var alla överens om att i framtiden så måste den internationella kampen stärkas.

Något för elsäkerhetsverket kanske?

Teearbetarnas fackliga organisations symbol.

Teearbetarnas fackliga lokalavdelning i Connor med fuktionärer tillsammans med Jimmy och Camilla.

060226

Vi började dagen ganska tidigt då vi hade en lång resväg framför oss.
Genom slingriga vägar i bergen och djungeln så nådde vi till slut det platta landskapet, för att averka den största delen av den 350 kilometer långa resvägen. Resan ner ifrån Connor var väldigt vacker, med en otrolig utsikt över dom djungel klädda bergen och ut mot slättlandet.
Väl nere på slättlandet så såg vi många textilfabriker, där dom för det mesta inte tillåter någon som helst facklig aktivitet. Vi stannade även till på en liten textilfabrik, där förhållandena var väldigt svåra, mycket beroende på den betalning som dom fick för sin produktion. Detta medförde att dom anställda fick jobba under väldigt primitiva förhållanden, då dom varken hade hörselskydd eller munskydd. Efter tio timmars bilfärd så var vi framme i Trichie.

Storslagen utsikt på vägen ner ifrån Connor.

Fortsättning följer