Arbetsgivarna är som vilka konsumenter som helst

Kollektivavtalen och A-kassan går hand i hand och dom är livsviktiga för att inte utvecklingen på arbetsmarknaden helt och hållet ska styras av marknadens principer om utbud och efterfrågan. Sänker man ersättningsnivåerna i denna försäkring så ökar trycket på dom arbetslösa vilket även utgör själva utbudet, detta sänker även lönerna och försvagar kollektivavtalen, vilket långsiktigt även påverkar hela samhället då det blir mindre pengar till konsumtion och skatter för våran gemensamma välfärd.

Alla vill vi ha välfyllda varuhus när vi går och handlar, det skall finnas mängder med olika varor i butikerna som bara väntar på att bli offer för våra plånböcker. Givetvis är det prislappen som i slutändan avgör vad det är som blir inhandlat, det beror också säkert en hel del på reklamen vad vi lägger våra slantar någonstans. Men det som styr priset på en vara är i grund och botten helt beroende på principerna om utbud och efterfrågan.

Om det råder stor tillgång på t.ex. färskpotatis lagom till midsommar så skulle säkert dessa två fenomen om utbud och efterfrågan väga någorlunda jämnt, då dom flesta av oss vill ha något till sillen och nubben på midsommar, därför så skulle nog även prislappen på potatisen vara tilltalande för dom flesta plånböcker. Skulle däremot skörden på färskpotatisen slå fel för dom flesta bönder lagom till midsommarfirandet, så skulle ju utbudet vara så litet att priset skulle bli så dyrt att dom flesta endast skulle få nöja sig med nubbe och sill.

Dom här principerna är själva kärnan i marknadsekonomin. På alla områden där saker och ting säljs bygger det på dessa rätt så enkla principer. När det kommer till arbetsmarknaden så är det i grunden ingen skillnad, principerna om utbud och efterfrågan är dom samma. Skillnaden är att det är levande varelser som utgör både själva utbudet och efterfrågarna. Konsumenterna i detta fall är arbetsgivarna som köper arbetskraften. Utbudet på arbetsmarknaden utgörs av dom arbetslösa som också påverkar priset på arbetskraften. Arbetsgivarna vill ju precis som oss alla konsumenter ha ett stort utbud att välja mellan när plånboken skall öppnas inget konstigt i detta. Problemet med detta är att det inte är döda ting som köps och säljs utan levande människor av kött och blod som precis som alla andra människor är beroende av inkomster för att överleva. Det var med bakgrund av detta som fackföreningarna föddes, genom att alla som fanns på arbetsmarknaden oavsett om dom hade arbete eller ej valde att organisera sig och sluta sig samman i en utbudkartell som begränsade arbetsgivarnas möjligheter att köpa arbetskraften för lägre priser än vad arbetarna kommit överens om.
För att själva kartellen skulle fungera på ett bra sett så bildade man även en försäkring för dom arbetslösa, så att deras desperation inte skulle bli så stor att dom gick in och sålde sina händer och armar för lägre priser än vad man i kartellen kommit överens om. Det är dessa två funktioner vi idag kallar för kollektivavtal och A-kassa.

Regeringen vill ju som bekant sänka A-kassenivåerna för att göra det mer lönsamt att arbeta som dom säger. Dom menar att detta skulle leda till fler arbetstillfällen, det ända som denna reform kommer att medverka till är att lönerna långsiktigt sjunker samtidigt som kollektivavtalen undermineras genom att trycket på utbudet av arbetskraft blir hårdare.
Dessa reformer är lika dåliga både för dom arbetslösa som för dom med arbete.