Reinfeldts städpatrull

Public service är en nödvändighet för att vi skall ha en kritisk granskare utav samhället och ledande personer i samhället, denna media får inte styras utav enskilda vinst intressen eller politiska beslut. Skulle kommersialismen eller politiska makthavare styra den granskande uppgift som SVT har, så kommer den bli försvagad då dess finansiärer får styra över dess verksamhet oavsett om det är sponsorer eller politiska makthavare.

Idag så är våran gemensamma television och radio helt finansierad utan skatter eller reklamintäkter, med undantag för vissa idrottsevenemang. Det är Tv-licensen som alla får betala som införskaffar sig en TV-apparat som gör att vi har en fri och oberoende television, denna betalas in utav 90% utav brukarna.

I många länder har man helt lämnat över televisionen i antingen marknadens händer eller politikernas händer, allt som oftast har det då blivit ett redskap för maktens korridorer oavsett om det är marknadskrafterna eller politikernas propaganda, så har den kritiskt granskande samhällsfunktionen försämrats, då man inte vill bråka med den som föder än.

Reinfeldts nya regering innehåller en hel del nya politiska ansikten. Han har ju under en längre tid förändrat moderaterna mot en mer mjukare hållning i många frågor, för att på så sätt tilltala nya väljargrupper som traditionellt röstat på socialdemokraterna. Förvisso har det mest varit retorik, men den mediala bilden har ändå varit att moderaterna gått åt mitten för att på så sätt vinna valet och detta har ju lyckats då Reinfeldt numera kan titulera sig som statsminister.
Hans regering däremot är inte lika mittenorienterad som det politiska budskap som han levererade i valrörelsen. Där återfinns flera såkallade nyliberaler med radikala högeråsikter som mer eller mindre vill göra om Sverige till en nattväktarstat där endast polis, rättsväsende och militär skall skattefinansieras. Resten utav samhället skall utlämnas till marknadskrafterna. Redan under regeringsförklarningen så gick den nytillträdde utrikesministern Carl Bildt ut och hävdade att arbetsrätten skulle försämras, givetvis stämde Maud in i samma kör.

Men det mest häpnadsväckande är ändå dom två kvinnliga nytillträdda statsråden som under ganska lång tid använt svartarbetskraft för barnpassningen och städningen hemma. Handlingen i sig kanske inte är så farlig då det mesta utav detta hända för flera år sedan, för man kan ju inte bli straffad för resten utav livet. Vad som däremot är anmärkningsvärt är att dessa nyutnämnda ministrar ger sådana förklaringar på sitt handlande att man kan börja undra, speciellt handelsministern Maria Borelius som hävdade att hon inte hade dom ekonomiska förutsättningarna för att betala barnflickorna. Detta trots att familjen plockade in närmare 16 miljoner under den tiden samtidigt som hennes pappa skrivit över en villa i Djursholm på henne. Med dessa ekonomiska tillgångar så kunde det i vilket fall som helst inte funnits ekonomiska hinder för att betala in dessa skatter.

Cecilia Stegö Chilò som är Reinfeldts nyutnämnda kulturminister har också använt sig utav svart arbetskraft för barnpassning, hon har angett ungefär samma förklarning som sin kollega och hennes ekonomiska situation kan nog inte heller den ha varit på ruinens brant. Däremot så avslöjades det att hon även systematiskt valt att inte betala in TV-licensen under 15 års tid, detta som också är en utav hennes ansvarsområden som kulturminister. För säkerhetens skull så hade hon börjat betala in igen när hon fått vetskap om att hon bar på tal som minister.

Det anmärkningsvärda i detta fall är att Cecilia Stegö Chilò inte vill ge någon rimlig förklaring för sitt handlande och det är väl egentligen inte så konstigt, med tanke på hennes förflutna inom Timbro där hon ständigt varit en pådrivare för nyliberala värderingar där nattväktarstaten skall vara det enda som vi gemensamt och solidariskt skattefinansierar. Det är detta som gör mig fundersam och oroad, då Fredrik Reinfeldt själv tillsammans med sin nyutnämnde finansminister Anders Borg hade starka nyliberala åsikter i sin ungdom Reinfeldt själv författade t.o.m. en bok som som gav utryck för sin politiska övertygelse. I denna bok redogjorde han för nyliberalismens förträfflighet och att den generella välfärden i Sverige lett oss i fördärvet, skulle vi istället släppa över allt till marknadskrafterna så skulle alla problem lösa sig, då dom enligt Reinfeldt inte är ett gemensamt utan snarare ett individuellt problem oavsett om det är arbetslöshet eller sjukdomar. Denna politik har man inte hört Reinfeldt argumentera speciellt mycket för längre, men faktum är ändå att han har tagit in personer i sin regering som inte har gjort någon hemlighet den senaste tiden över sin ideologiska hemvist.

Jag tror att det inte är någon tillfällighet att Fredrik Reinfeldt har tagit in Timbros före detta chefs ideolog som kulturminister, kulturen betyder mer än vad vi tror för våra värderingar.