A-kassan ett av flera ben

Stefan Lyshed-Jakobsson, regional ordförande inom Elektrikerförbundet och jag har skrivit en debattartikel om den förda arbetsmarknadspolitiken. Den har även publicerats i några tidningar.

A-kassan utgör en otroligt viktig del av kollektivavtalsmodellen, arbetslöshetsförsäkringen som är en av flera andra viktiga beståndsdelar i den svenska modellen ger både de som arbetar och de arbetslösa en trygghet som minskar desperation vid arbetslöshet. Detta innebär att kollektivavtalen eller det löfte som arbetskraften givit varandra om att inte sälja sin arbetskraft billigare än vad man kommit överens om upprätthålls.

Det blir en win win situation för både de som har fortsatt arbete och de som blir arbetslösa, eftersom de arbetslösas situation inte blir så desperat att de är beredda att bryta de löfte som kollektivavtalen innebär och sälja sin arbetskraft billigare än vad kollektivavtalen medger.
Därigenom blir både den som har arbete mindre svettig samtidigt som den arbetslöse kan klara sig rent ekonomiskt. Men det räcker inte bara med en bra arbetslöshetsförsäkring, nya arbeten måste skapas samtidigt som utbildningar för arbetslösa måste generera nya arbetstillfällen.

Arbetsmarknadspolitiken måste innehålla möjligheter till utbildning och vägledning för arbetslösa människor, det ska vara utbildningar som leder till arbeten. Arbetsmarknadspolitiken måste även samordnas med de offentliga behov som finns inom välfärdssektorn, där det under en lång tid kommer att finnas behov av arbetskraft som dels måste ersätta fyrtiotalister och femtiotalister, men även vårda dem när deras behov inom välfärdsektorn ska tillgodoses. Från samhället måste man även styra investeringar i byggprojekt och infrastruktur så att det i sämre tider generar arbetstillfällen samtidigt som investeringskostnaderna för samhället hålls nere genom att efterfrågan generellt sätt är lägre en i högkonjunkturer.

Borgerligheten har attackerat alla dessa viktiga fundament i den svenska modellen, genom sin så kallade ”jobbpolitik”. Framförallt har man försämrat ersättningarna och villkoren i arbetslöshetsförsäkringen och det började redan tidigt 2007 då man införde en så kallade arbetslöshetsavgift som varje medlem i arbetslöshetskassan skulle få betala. Syftet med avgiften som är olika för varje kassa är att varje bransch får betala för sin egen arbetslöshet, denna reform från alliansens sida syftar till att försämra och långsiktigt sänka lönerna i branscher där arbetslösheten är stor. Både finansminister Anders Borg och före detta arbetmarknadsminister Sven Otto Littorin har vid flera tillfällen sagt att reformen syftar till att hålla lönerna nere inom vissa sektorer.

Dessa förändringar slår först och främst mot yrken och branscher som redan tidigare haft dåliga villkor och låga löner. Det är märkligt att den deltidsarbetande hotellstäderskan med en lön på 15000 kr i månaden får betala 430 kr i avgift till A-kassan, medan den fullfjädrade juristen med 45000 kr i månaden endast behöver slanta upp med 90 kr. Detta visar med tydlighet alliansens syfte med sin politik, de vill öka löneskillnaderna i landet och det är de med redan sämst inkomster som ska få sämre. Men det stannar inte bara här alliansen har även försämrat villkoren och nivåerna i ersättningen, samtidigt som arbetsmarknadspolitiken skärts ner till att endast omfatta jobbcoachning vilket innebär en person med megafon i näven som skriker i den arbetslöses öra att han eller hon ska söka arbeten som dom varken kan eller har kvalifikationer till.

Borgerligheten har attackerat två viktiga fundament i den svenska kollektivavtalsmodellen, det vill säga arbetslöshetsersättningen och arbetsmarknadspolitiken. Får de ytterligare förtroende vid valet den 19 september, kommer de då även att attackera anställningstryggheten? Och på så sätt underminera kollektivavtalen än mer. Littorin, Reinfeldt och Borg har i flera olika sammanhang sagt att de älskar kollektivavtal, samtidigt för de en politik som undergräver dess legitimitet. Endast en valseger med rött budskap kan återställa kollektivavtalens styrka den 19 september.

Hans Andersson Stefan Lyshed-Jakobsson
Fackligt politiskt ansvarig Ordförande Elektrikerförbundet
SSU´s förbundsstyrelse Småland och Östergötland

Dags att blogga igen

Nu har pennan legat på hyllan ett bra tag och det finns inga ursäkter då både pennvässaren och tangentbordet funnits inom behagligt avstånd. Mitt bristande intresse för skrivandets konst den senaste tiden beror snarare på tidsbrist då arbete, flytt och annat engagemang tagit upp min tid. Det har dock vilket skall understrykas inte varit brist på saker och ting att skriva om och då tänker jag inte först och främst på utbytet av de kungliga ringarna, utan istället handlar det om fotboll och valet.

Världsmästerskapet i fotboll hölls detta år nere i Sydafrika och Spanien fick efter en hård och tuff drabbning mot Holland lyfta VM bucklan. För mindre än 20 årsedan levde majoriteten av befolkningen i Sydafrika under rasistiska lagar som förvägrade dem både rösträtt och mängder med rättigheter i samhället. ANC ledde kampen för de svarta i Sydafrika som tillslut lyckades att bryta ner apartheidsystemet i landet, tyvärr gick inte Sydafrika vidare från gruppspelet, men förhoppningsvis går deras antirastiska arbete vidare. Det kan framförallt behövas i Europa, där flera högerextrema krafter skanderar sina slagord i allt högre tonarter den senaste tiden.

Sverige fick inte känna på det gröna fältets schack nere vid de syafrikanska savannerna, istället har vi en annan match som ska avgöras här hemma, utan varken dobbar eller benskydd.