The Swedish welfarestate

I går kväll var jag ute och drack några pilsner med några polare i Nässjö. Vi var bl.a. på ett ute ställe i Nässjö som faktiskt tro det eller ej är en ombyggd kyrka där t.o.m. predikstolen utgör bås för Discjockeyn. Det är nästan lite småkomiskt och kanske lite utav tidens tecken att vi mitt i bibelbäletet gjort om ett utav Guds hus till syndens näste.

Hursomhelst så stötte jag och några polare ihop med en kille från Kanada som tydligen var här och hälsade på några polare. Vi diskuterade en hel del sport, framförallt Ishockey men även en hel del Fotboll vi hade väl i mångt och mycket liknade åsikter både vad gäller Ishockey och Fotboll, med vissa undantag och lag givetvis. Efter ett tag så kom han in på helt andra ämnen som beröde ekonomin och då den Svenska ekonomin och i detta ämmne så gick verkligen åsikterna isär, då han förmodligen helt utan eftertanke hade tagit in gammalt mossigt Timbro tugg och SAF proppaganda.

Han menade att den Svenska modellen med generell välfärd och starka fackföreningar har gjort att Svensk ekonomi inte har växt på 20 år då ingen med vårat välfärd system vill anstränga sig eller ta några risker. Nog för att jag vet att det är just den generella välfärden och våra starka fackföreningar som just bidrar till att folk både anstränger sig och vågar att ta risker, men hans argumentation lät precis som vilken höftskjutande borgare som helst som jag inte brukar ägna någon tid åt. Men att han var från Kanada och dessutom hävdade att svensk ekonomi inte har vuxit på tjugo år gjorde saken mer intressant. Förmodligen så har han fått sin Sverige bild ifrån någon bitter Sossehatare som inte har orkat ta reda på fakta om svensk ekonomi och dess utveckling som genom åren blivit positivt skildrad i en rad internationella tidningar, bl.a. Finachal times.