Indien resa 2006 fortsättning

060227

Dagen började lite senare så vi fick möjlighet till att ta ett morgondopp på hotellet i Trichie. Därefter så for vi iväg till Unifronts lokaler för att träffa mr Raatman som även är ordförande för denna organisation. Han berättade en del intressanta saker om deras förbund. Därefter så följde han med oss ut för att träffa medlemmar och anställda i deras fackförbund.
Först så besökte vi en avdelningsexpedition, där även deras fackförbund bedrev textilutbildning för medlemmarnas familjer för att dom skulle kunna få lite extra inkomster. Detta fackförbund organiserade först och främst lantarbetare. Medlemmarna har som oftast ingen egen mark, men det fanns en del undantag med medlemmar som hade egen odlingsbar mark, vilket bidrog till en del extra inkomster samt självförsörjning. Situationen är betydligt värre för dom egendomslösa, därför så är deras textilutbildning och andra utbildningar livsviktiga för deras försörjning. Vi åkte senare under dagen ut på landsbygden för att träffa medlemmar. Lantarbetarna levde här under väldigt svåra förhållanden. Bostäderna som dom bodde i liknade mer eller mindre hyddor, men dom hade lite djur och odlade även lite intill sina hem. Kvinnorna i detta område hade gått samman för att fixa ett banklån för att kunna köpa en slipmaskin för ädelstenar. Vilket drygade ut familjernas inkomster väsentligt, deras fackförbund hade ordnat banklånet. Vidare så åkte vi iväg till den fackliga centralorganisationens egna skola i Tamilnadu. Denna skola startades en gång upp med hjälp utav pengar ifrån LO-TCO biståndsnämnd 1980. Tyvärr så har deras utbildningar minskat väsentligt, mycket p.g.a. att dom amerikanska anslagen försvunnit som fackförbunden i Indien fick ta del av om dom inte var kommunistiska. Centralorganisationen i området har ändå som avsikt att utöka studieverksamheten igen, men behöver ekonomiskt stöd för att kunna bedriva ett brett fackligt utbildningsprogram. Vi åt också lunch på skolan som på vissa sett påminde om Brunnsvik. Därefter så drog vi vidare tillbaks till hotellet, men vi hann även med ett stopp till på ett utav lantarbetarnas kontor innan vi kom tillbaks till hotellet.

060228

På dagen 20 år sedan Palme blev mördad, en tragisk dag för alla vänner av internationell solidaritet. Dagen började med en ganska lång resa på ungefär tre timmar, för att till slut nå målet. Där mötte Mr Raam upp oss och vi blev väldigt högtidligt mottagna på Indisk maner.
Mr Raam berättade om Rural projektet som ett flertal fackförbund är delaktiga i. Detta bygger mycket på att hjälpa dom fattiga lantarbetarna i detta område som oftast drabbas väldigt hårt under torkperioderna. Organisationen bygger på klassisk folkrörelsemaner där dom fattiga oftast kvinnor engagerar sig i nätverk för att tillsammans ta lån, men även producera en del varor som dom även säljer genom denna organisation för att få tillbaka så mycket pengar som möjligt. Den andra stora delen utav verksamheten handlar om utbildning. Ungefär 50% av befolkningen i detta område är analfabeter, vilket sätter dom i en väldigt maktlös situation, speciellt mot myndigheter. Myndigheterna har en del understöds program för folket, men p.g.a. den låga kunskapsnivån så vet oftast inte folket om sina rättigheter, detta leder även ofta till att myndigheter och politiker blir korrumperade genom att man skänker dessa pengar till olika entreprenörer, men man kallar det för biståndspengar till folket. Det finns även en skolpliktslag i Indien, men flertalet utav av dom fattiga i detta område skickar inte sina barn till skolan och myndigheterna ser mellan fingrarna. För dem är det ju rätt bra att denna underordning fortsätter, därför har facket tillsammans med Rural satt igång en massiv folkbildningskampanj, så att folket här nere reser sig mot det förtryck som pågått så länge. Men det är väldigt viktigt att det blir riktig folkrörelse annars riskerar dom fackliga företrädarna att hamna i trubbel med myndigheterna. Korruptionen är väl utbredd här nere.

060301

Dagen började tidigt då vi skulle förflytta oss till Coimbatore, men innan så besökte vi ett stort tempel i staden Maurai där vi även spenderat natten. Efter besöket i templet så for vi vidare i värmen. Efter cirka åtta timmars resa så nådde vi tillslut Coimbatore, men tyvärr så kunde vi inte hitta något hotell i staden, så det var bara att dra vidare några mil längre norr ut, där hittade vi till slut ett hotell precis intill bergen med storslagen utsikt.

060302

Dagen började med avslappning på förmiddagen. Vi passade även på att få oss ett stänk av solen samt en nedkylning i poolen. På eftermiddagen gav vi oss iväg på en längre rundtur, där vi först besökte en storslagen trädgård mitt i djungeln som hade gigantsiska hängträd. Därefter så fortsatte färden mot en gigantisk damm som reglerade vatten flödet mot slättlandet. Denna storslagna byggnad som också genererade elenergi var byggd under åren 1948 till 1955 och måste ha varit ett gigantiskt projekt i detta land på den tiden. Intill dammen pågick det även ett linjemontage. Linjemontörerna installerade en ny 140 kv ledning ifrån kraftverkets ställverk. Montörerna verkade varken ha skyddsutrustning eller maskiner.

060303

Nu hade även magproblemen nått mig, därför så stannade jag kvar på rummet hela dagen, med undantag för måltiderna, man måste ju ha lite energi i kroppen om man skall bli frisk igen. Även om aptiten inte var på topp så fick man i alla fall i sig lite mat.

060304

Början på slutet av resan. Vi började dagen med resa ner till flyget i Coimbatore för att flyga upp till Bangalore. Nu fick vi åka med taxi och denna chauffören körde väl inte lika förtroendeingivande som vår första chaufför David, men vi kom i alla fall fram till flygplatsen helskinnade. Efter fyra timmars väntan på flygplatsen i Coimbatore bar det tillslut iväg mot Bangalore, där vi åkte till ett hotell för att få ett par timmars vila innan den långa flygresan hem.

060305

Upp klockan 03.00 för att ta oss ut till flygplatsen i denna 8 miljoners stad. Efter några timmars väntan med incheckning och passkontroll gav vi oss iväg mot London 07.00 indisk tid. Väl i London så var det bara att lägga benen på ryggen och kuta för att hinna med flyget till Stockholm. Efter elva timmars flygresa från Bangalore till London och 2,5 timmar till Stockholm så var vi hemma ibland snön igen. Däremot så fanns det tyvärr inga kommunikationer till Nässjö på söndags kvällen, men man kan inte få allt här i världen.