Den nya högern sätter hoppet till statens förlängda arm

Den svenska modellen bygger på att det finns kollektivavtal som reglerar förhållanden på arbetsmarknaden. Finns det inga kollektivavtal så är det fritt fram att betala ut hur låg lön som helst. Därför så är det otroligt viktigt att fackförbunden hela tiden ser till att upprätthålla legitimiteten hos kollektivavtalen genom att teckna kollektivavtal med företag som inte är medlemmar i en arbetsgivarorganisation.

Skulle fackföreningarna helt plötsligt börja släppa på dessa principer så kommer snart kollektivavtalen undermineras genom att övriga aktörer som saknar kollektivavtal kommer att kunna betala ut lägre löner och ge sämre villkor än sina konkurrenter.

Det har under en längre tid hörts allt högre röster ifrån borgerlighetens och högerns hjärta när det gäller spelreglerna på Svensk arbetsmarknad. Dessa skarpsinta höger ideologer ifrån Svenskt näringslivs tankesmedjor, ungdomsförbund, ledarsidor och till och med vissa partiordföranden har gapat ut i falsett och hävdar bestämt att svenska arbetsgivare och företagare är underlägsna det stora och bestialiska facket här i Sverige. Man hävdar i ett flertal insändare och debattartiklar att svensk fackföreningsrörelse beter sig som en maffia och borde sålunda skämmas.

Innan borgerligheten fortsätter med basunera ut sitt antifackliga artilleri så kan dom väl ta reda på hur det fungerar på svensk arbetsmarknad och vad det finns för alternativ till kollektivavtal. Eller är det på det viset att dom redan vet vad alternativen till kollektivavtal är och att dom gärna vill se en sådan ordning på den svenska arbetsmarknaden där löner och anställningsvillkor endast görs upp på arbetsgivarens goda vilja, utan vare sig kollektivavtal eller lagstiftning. Problemen som uppstår med att ha en arbetsmarknad som endast bygger på principerna om utbud och efterfrågan behöver man knappt argumentera för då historien talar sitt tydliga språk, men man kan ju för enkelhetens skull fråga sig hur förhandlingsstyrkan förhåller sig hos individer som är eller precis har blivit arbetslösa och fått sin ersättning sänkt utav den såkallade alliansen.

Den senaste tidens attacker mot fackföreningsrörelsen och media drevet som dragits igång med anledning av att några företag vägrat att teckna kollektivavtal, verkar vara ressigerat utav ideologiska krafter som vill ha en ordning som vi lämnade i Sverige när avtalen i Saltsjöbaden skrevs på 1938. Tiden innan dessa avtal kantades av mängder av konflikter på svensk arbetsmarknad och oroligheter som ledde till fattigdom och misär i hela samhället. Man kan ju faktiskt börja fundera över vad som är andemeningen när borgerliga riksdagsledamöter och partiordföranden tillsammans med Svenskt näringslivs toppchefer och chefideologer går ut och aktivt tar ställning i en arbetsmarknads konflikt som handlar om kollektivavtalens legitimitet på arbetsmarknaden. Vid flera tillfällen har Svensktnäringsliv tillsammans med borgerliga politiker försökt att bilda opinion för att staten skall använda sin förlängda arm och försvaga fackföreningsrörelsen, så att kollektivavtalen tappar sin styrka på den svenska arbetsmarknaden. Svensktnäringsliv har till och med betalat rättegångskostnader för företag som inte ens varit medlemmar i deras organisation, detta om något bevisar vad det egentligen handlar om. Borgerligheten tillsammans med Svensktnäringsliv vill genom ett försvagande av kollektivavtalen och facket pressa ner lönerna så att vinsterna för aktieägarna och direktörerna ökar. Men det är ändå rätt komiskt hur en organisation som säger sig värna om den smala staten, nu helt plötsligt känner en stor tillförsikt till statsapparaturen.