Kollektivavtalen skyddar våra löner och anställningsvillkor, därför så måste vi kämpa för att bibehålla detta annars så riskerar vi att smula sönder den Svenska modellen som har gjort oss till ett av världens bästa länder att leva i. Grunden för detta är kollektivavtalen som skapar en grundtrygghet på arbetsmarknaden, där människor känner sig trygga och vågar konsumera.
Teknikföretagen som är metallindustrins arbetsgivarorganisation gick under Almedalsveckan ut med ett förslag om att öppna upp golven i kollektivavtalen för att kunna erbjuda sämre löner och anställningsvillkor än som finns i riksavtalen.
Detta skulle få oerhörda konsekvenser för löntagare i Sverige och samtidigt föra oss tillbaks till en tid som vi lämnade för hundra år sedan, den tid då patronerna hade sina auktioner nere på stortorgen runt om i Sverige där de auktionerade ut de få arbeten de kunde erbjuda till lägsta pris, resten av folket fick gå till fattigstugan.
Teknikföretagens förslag skulle även få stora konsekvenser på den offentligt finansierade välfärden, då skatteintäkterna skulle minska avsevärt, samtidigt som köpkraften och konsumtionen skulle gå tillbaks rejält vilket skulle drabba stora delar utav det privata näringslivet med minskad lönsamhet och uppsägningar som följd.
Teknikföretagen hävdar att man med detta förslag skall rädda jobb i Sverige och t.o.m. skapa nya arbetstillfällen. Tyskland tas upp i argumentationen som lysande exempel och att dom där har kunnat rädda 90.000 jobb kvar i landet p.g.a. detta förslag. Det är anmärkningsvärt att de överhuvudtaget inte nämner något om Tysklands sysselsättningsgrad som ligger långt under Sveriges eller vilka konsekvenser detta förslag har fått på övriga delar utav tysk arbetsmarknad då flertalet av dom anställda inom industrin fått mindre pengar till konsumtion vilket drabbat övriga delar av Tysk ekonomi. Sysselsättningsgraden i Sverige ligger på 80 % i Tyskland ligger den på 65 %. Man kan inte rädda jobb genom konstgjord andning som Teknikföretagen verkar vilja föreslå.
Egentligen handlar det nog inte om att skapa fler arbetstillfällen utan att öka aktieägarnas och direktörernas vinster ännu mera än den tredubbling utav sin löneutveckling som skett under tjugo år för direktörerna som styr i Teknikföretagen.
På Teknikföretagen låter det precis som att sänker vi lönerna och ökar arbetstiden så skapas det nya jobb. Det är ungefär som att vi skulle lägga fler potatisar på tallriken om potatisen blev billigare även om vi bara normalt sett äter tre till varje måltid. Eller för den delen schaktfirman som står i valet och kvalet om att investera i en grävmaskin väljer väl hellre då att anställa 30 personer med hacka och spade om priset är tillräckligt lågt istället för att investera i en grävmaskin. Ibland blir det nästan komiskt hur snarlik deras argumentation är de gamla planekonomiska sovjetstaterna som motsatte sig allt var rationaliseringar hette.
Grunden för den Svenska modellen är och förblir den solidariska lönepolitiken, lika lön för lika arbete skall gälla i Sverige. Företag som vill hänga med i den internationella konkuransen måste använda större del utav sina vinster till investeringar för att bibehålla konkuranskraft.
Vinsten i börsnoterade företag i Sverige uppgick förra året till 170 miljarder detta visar gått och väl att det finns utrymme för återinvesteringar.
Unga fackliga företrädare i Jönköpings län
Hans Andersson medlem i Elektrikerförbundet
Stefan Davidsson medlem i Hotell och restaurangfacket
Madelene Engman medlem i Skogs och träfacket
Evangeleos Varsamis medlem i Ifmetall
Joel Fornander medlem i Målarförbundet
Mariana Emanuelsson medlem i Handels
Daniel Runsten medlem i Ifmetall
