Den fria rörligheten

Den fria rörligheten av varor, tjänster, kapital och människor brukar vara den hederligaste av principer när det gäller EU och dess fördrag. Dessa fyra principer är överordnat allt annat när det gäller lagstiftning inom EU och vi har på senare tid fått uppleva fler och fler prövningar av lagstiftningen då fundamentala delar av den svenska välfärdsmodellen prövas rättsligt gentemot EU lagstiftningen. Det är framförallt vår kollektivavtalsmodell som har ifrågasatts genom Laval domen som fastställde att en del av de stridsåtgärder som Byggnads och andra berörda fackförbund använde sig utav inte var förenliga med EU rätten. Men det har även drivits ärenden för att riva upp vårt alkoholmonopol och spelmonopol, allt detta urholkar givetvis vår välfärd och det demokratiska självbestämmandet. Det är ganska märkligt att vissa intressen kan använda dessa fyra friheter för att bryta ner viktiga beståndsdelar i välfärden. Det är också märkligt att vi inte som många andra länder har villkorat delar i olika fördrag så att det inte hotar till exempel kollektivavtalsmodellen.

Man blir ofta påmind om problemen med lönedumpning som växer sig allt starkare i vårt avlånga land. Det är framförallt inom Bygg, åkeri och andra servicesektorer som problemen är som störst. I dagarna inleder Jönköpings LO distrikt sitt medlemsvärvarprojekt ute i Torsviks industriområde, där tusentals personer arbetar, här finns mest logistikföretag, men det finns en och annan fabrik också. Vi var där idag för att förbereda en del praktiskt arbete och även rigga upp en del prylar i den byggbod som LO distriktet ställt upp för att ha en samlingspunkt i området. Byggboden står uppställd på en bensinmack vid E4 som också är en vanlig uppställningsplats för lastbilschaffisar, där tradare från Europas alla hörn trängs med varandra.

En ganska otrevlig syn och som knyter an till det som jag skrivit om tidigare, var när flera av lastbilschaffisarna skulle äta lunch, då gick de inte in på vägkrogen som många andra, utan istället tog de fram spritköket och ställde upp det på parkeringen. Provianten hade en av chaufförerna i ett skåp vid bakhjulen på släpet som man normalt har verktyg i, men istället för skiftnycklar och rörtänger låg där potatis, lök och morötter. Av tätheten på skåpet att döma får man nog tro att saltningen av dessa råvaror sker av sig självt. Flera av dessa chaffisar från före detta östländer får bara betalt i antal mil som de kör och lönen är så låg att de inte kan äta på vägkrogarna, istället får de nöja sig med vägsaltade potatisar, kokta på ett spritkök på en rastplats nära dig, allt för den fria rörlighetens skull