Arbete eller kapital

I kampen mellan arbete och kapital företräder alltid socialdemokraterna arbetets intressen, så står det i socialdemokraternas partiprogram. Det senaste rådslagsarbetet inom socialdemokraterna har behandlat jobbfrågorna. Utgångspunkten i detta rådslag har varit att valförlusten berodde på just frågorna kring arbetsmarknaden. Detta ligger det nog en hel del sanning i också även om det säkert finns en hel del andra förklaringar till valförlusten så var nog arbetsmarknadsfrågorna en av de starkaste förklaringarna.

I de bakomliggande diskussionerna till detta rådslagsarbete har mycket handlat om de arbetslösa och deras vilja till att arbete, det har pratats mycket om plikt och skuld gentemot arbetslösa och sjukskrivna. Flera forskare, nationalekonomer och debattörer har bjudits in i till dessa rådslagsträffar för att redovisa rapporter och statistik över hur det ser ut med arbetsvilja och plikt i förhållande till arbetslöshet och sysselsättningsgrad. Även ledande företrädare i rådslags arbete har betonat pliktbegreppet framför samhällets ansvar när det gäller en fungerande arbetsmarknadspolitik som ställer om människor till nya arbeten.

Det har även skett en förflyttning från ett samhälligt ansvar till en tro på att den fria marknaden kan lösa framtidens sysselsättningsfrågor. Partiet ska uppmuntra företagande, det ska bli fler som startar företag, företagande som skolämne ska bli obligatoriskt, regler ska bort, skatter ska ses över och så vidare. Visst är det bra med nya företag och en och annan regel behöver säkert också ses över, men att hundratals nya entreprenörer och småföretagare skulle vara lösningen på våra sysselsättningsproblem i Sverige anser jag är felaktigt. Det kan säkert starta fler stabila och växande företag med en viss förändring av regler och attityder men att det skulle vara avgörande för Sveriges framtid blir bara löjligt. I debatten låter det nästan som om Sverige står på ruinens brant och att vi är ett genomreglerat samhälle där det är omöjligt att driva ett företag, att vi har haft bland den högsta tillväxten i Europa och att nyföretagandet varit stort reflekteras det överhuvudtaget över i debatten.

Visst är det bra med fler företag inom vissa sektorer och branscher där det innebär en positiv utveckling för tillväxten att fler företag startas och växer. Men det som helt saknas i denna diskussion kring företag och entreprenörer är villkoren för löntagarna. Socialdemokraternas syn på kampen mellan arbete och kapital verkar vara som bortblåst i dessa diskussioner. Oavsett hur sjysta och trevliga företagare är så är drivkraften i nio av tio fall att tjäna pengar.

Det är inget fel i detta, men samma syn har ju även löntagarna som säljer sin arbetskraft till dessa företagare vilket gör dem till köpare av arbetskraft. Där finns en motsättning och frågan är ju om socialdemokraterna med den nya jobbpolitiken inte längre företräder löntagarnas intresse i första hand när det gäller kampen mellan arbete och kapital. Över 100 miljarder försvinner årligen i rent skattefusk från vår gemensamma välfärd från mindre företag i servicesektorn samtidigt som fler och fler anställda pressas fram till att acceptera att få sina anställningar omgjorda till underentreprenörer med F-skattesedlar för att underminera kollektivavtalen. Detta borde vara något som diskuteras när vi inom partiet ska skapa framtidens arbetsmarknad och jobbpolitik, men istället lägger vi fokus på pliktbegreppet när det gäller arbetslösa och att vi ska lära oss företagande i tidig skolålder. Det som behövs är en diskussion kring hur vi kan bygga ut den offentliga sektorn, minska löneskillnaderna, förbättra arbetsmarknadspolitiken och skapa trygga jobb inför framtiden utan diskussioner kring borgerliga problemformuleringar och F-skattesedlar, då kommer också företagandet av sig självt.