Lika lön för lika arbete
I fotbollens seriesystem finns det regler som alla lag måste följa, man får till exempel inte spela bollen offside eller plocka upp den med händerna. Dessa regler gäller alla fotbollslag oavsett om dessa spelar i allsvenskan eller division 6, detta innebär att ett lag inte helt plötsligt kan plocka upp bollen med händerna och springa ner sina motståndare och kasta bollen i mål och på det viset också vinna matchen. Man kan inte helt plötsligt värva in rugbyspelare till ett fotbollslag och låta dem spela rugby i en fotbollsmatch. För vad skulle hända om det blev på detta viset? Självklart blir övriga lag i fotbollens seriesystem tvingade att anpassa sig till dessa principer annars så risker de ju att förlora alla sina matcher.
På samma sätt fungerar det på arbetsmarknaden skillnaden är att det regleras i kollektivavtal.
Arbetsmarknaden är just vad den heter, det vill säga en marknad där det finns säljare och köpare. Arbetsgivarna köper arbetskraft utav arbetstagarna vilket också gör dem till säljare. I denna dynamik av säljare och köpare uppstår principerna av utbud och efterfrågan vilket också sätter priset på det som säljs. Genom kollektivavtalen begränsas dessa principer eftersom kollektivavtalen sätter ett nedre pris på vad arbetskraften minst kostar. Denna utbudskartell innebär att en enskild arbetsgivare inte kan betala ut sämre löner eller erbjuda sämre anställningsvillkor än vad som står i kollektivavtalen.
Genom kollektivavtalen regleras löner, arbetstider, anställningsvillkor och så vidare, utan dessa skulle arbetsmarknaden vara helt utlämnad till principerna om utbud och efterfrågan. Likt potatisen på hyllan i livsmedelsaffären så skulle också arbetskraften få sitt pris genom hur många händer och armar som erbjuder sin arbetskraft i förhållande till hur många arbetsgivare som vill köpa dessa händer och armar. En arbetsmarknad som präglas mer utav marknadsmässiga villkor där individer ställs mot varandra kommer att innebära en press neråt på löner och anställningsvillkor framförallt i lågkonjunkturer vilket i förlängningen innebär ökade klyftor och fattigdom. I yrken där utbudet av arbetskraft alltid är större än efterfrågan kommer lönerna bli så låga att man måste ha fler en ett jobb för att kunna försörja sig, dessa jobb finns framförallt i servicesektorn.
I byggbranschen och andra sektorer har det under ett antal år pågått en attack på kollektivavtalsmodellen genom ett utnyttjande av arbetskraft från andra länder. Denna underminering utav kollektivavtalsmodellen har skett på flera sätt dels genom att företag från andra länder har vägrat att teckna kollektivavtal och därigenom kunnat betala ut löner långt under kollektivavtalen, men det sker även en lönedumpning genom att anställningar görs om till underentreprenörer. De papperslösa är en annan grupp som utnyttjas och tvingas arbeta under slavliknande förhållanden. Detta är ett hot mot kollektivavtalen eftersom de undermineras genom att arbetskraften blir billigare än vad som är fastställt i kollektivavtalen. För att motverka lönedumpning och ett utnyttjande utav arbetskraft samt stärka kollektivavtalsmodellen måste fackföreningsrörelsen ha möjlighet att använda sig utav fackliga stridsåtgärder inte bara inom nationsgränserna utan även utanför. Lika lön för lika arbete måste vara grunden på arbetsmarknaden.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida