Jönköpingsbo

Har efter 29 år lämnat Nässjö och hjärtat av Götaland för grannbyn vid Vätterns södra ände. Det känns allt lite konstigt och man har nog inte riktigt landat än, men det kommer väl med tiden. Det är ganska otroligt att en lokalpatriot som mig nu har förflyttat mig till Jönköping med den kalla nordanvinden från Nässjö och den rätta sidan om rälsen uppe i Åker. Fördelarna är många att bo i denna stad som präglas av frikyrkor, HV och Vätterstranden, men det är knappast något av dessa tre Jönköpingsbegrepp som fått mig att flytta de 4 milen i nordvästlig riktning. Anledningen till själva flytten är att jag sålt min bostadsrätt och att jag fick möjlighet att hyra en lägenhet i andra hand.

Det är ju knappast som så att jag känner mig vilsen i den nya stora staden, då jag har arbetat till och från här sedan 1998, både som elektriker och för fackföreningsrörelsen. Tittar jag ut genom min balkong så ser jag ett av Jönköpings högsta byggnader, det är gamla Östra klinikerna som jag också var med och renoverade som elektrikerlärling i slutet av 90-talet. Minnena från bygghissen, snacket i bodarna och blåsten från Vättern sitter kvar, men denna byggarbetsplats var en av de bättre jag har varit på.